Ni vet den låten Ted Gärdestad sjunger, "Himmlen är oskyldigt blå"?
I den sjunger han, "Älskling jag vet hur det känns, när broar till tryggheten bränns"
Ja, nu vet jag vad han menar med det.
För i mig, där min bro till tryggheten finns, där börjar det lukta bränt. Det sitter en liten jävel där, som har hällt tändvätska på min lilla bro, och som sitter med en tändare i handen och lekar med den och tanken om att sätta eld på den där jävla bron. Bränna bort det där härligt, varma, trygga som måste finnas för att jag ska må bra. Och bara för att jag för en gångs skull mår helt underbart jävla bra, måste den där lilla söta jävlen tutta eld på allt, ta bort det. Göra så allt bra försvinner upp i rök. Fyfan. Allt för att jävlas med mig...

Jag vill inte en gång till. Låt mig slippa det.
Tack, TACK!