Att förlora någon, visst gör det ont.
När någon dör, då känns det som att man aldrig kommer bli glad igen, som att man aldrig mer kommer kunna le. Men tids nog lär man sig att leva med smärtan, man kan tänka tillbaka på minnen man har och kanske acceptera att man aldrig mer får träffa personen. Men att förlora en vän som fortfarande finns i livet, det är en helt annan sak. Tänk dig att träffa personen på stan och man hälsar inte ens. Det gör ont, riktigt jävla ont. Det är en annan sorts smärta.
Så när du&jag gled ifrån varandra visste jag inte vad jag skulle göra. Jag kunde fortafarnde se dig, jag kunde fortfarande höra dig, men jag kunde inte vara nära dig och göra de saker vi gjorde innan. Och det knäckte mig, TOTALT!
Jag saknar det gamla oss, när det var "du&jag mot världen". Att titta tillbaka på gamla bilder gör ont. Det är som att riva upp ett sår. Jag vill ha tillbaka den tiden när vi umgicks så ofta vi kunde, när vi berättade allt för varandra och, när vi framför allt, inte gjorde varandra ledsna!
Nina, jag saknar dig. Jag saknar oss.
Vi har börjat ses igen, börjar få upp kontakten igen. Och även om inget är som vanligt så tror jag att vi kommer kunna få tillbaka den känslan igen, att vi kommer kunna vara lika tajta som då och lita på varandra.
jag älskar dig, innerst inne.
Hoppas att allt kommer lösas!

If I could turn back time