Nu är Erika ÄNTLIGEN hemkommen. Och mamma, pappa och Adam med då förstås.
Denna dagen har varit äcklig. Jag har varit hur ensam som helst. Kännt mig lika mobbad som jag gjorde i början av veckan ;) haha. Nä, inte okej att skratta åt det egentligen. Känner mig ledsen också, för jag vill träffa David. Tekniskt sett hade vi kunnat ses igår, men då visste jag ju inte hur det skulle bli idag... Och David, bara så du vet så kommer jag sakna dig. Ville bara göra det klart en sista gång. Och bara tanken på en 5 timmars bilresa är jobbig, när jag vet att vi kunde vart framme för längesen om allt hade gått som planerat.