Orkar ni läsa så gör ni, låt bli annars. Detta är iaf vad jag känner.
Jag förstår inte varför jag alltid ska behöva försvara mig för allt. Är det ett bråk, går något fel, mår någon annan dåligt så är det alltid mitt fel. Fast jag kan ju inte säga något annat än att jag är van vid det nu. Men är det aldrig någon som tänker på att det inte alltid är mitt fel? Är det ingen som tänker på att jag också har känslor och att jag blir så jävla sårad när folk skyller på mig även fast det inte bara är mitt fel. Vet ni vad? För att vänskap, förhållande och allt liknande ska fungera krävs det att två personer anstränger sig. Inte bara en. Och då krävs det även att två människor kan se sitt fel i en situation. Inte en. Jag kanske gjorde fel. Men det gjorde du med. Jag kan inte stå upp och ta alla smällar.
Att bli anklagad för att ta en person ifrån någon annan gör jävligt ont. Lita på mig, jag vet. Jag vet att ni inte tycker om att jag är så mycket med David. Det är fel tydligen av oss. När vi umgicks för lite så stod ni på min sida. Jag kom till er för jag litar på er, tycker om er. Ni höll med om att jag och han borde ses mer. Och nu. Nu när jag umgås med honom mycket så är det fel. Jag tar honom ifrån er. Och vet ni vad? Jag ber hemskt mycket om ursäkt. Jag ber om ursäkt för att jag är lycklig för en gångs skull. Jag har kanske inte haft samma problem som alla andra, lika svåra som alla andra, men lita på mig, mitt liv har inte heller varit en dans på rosor. Har någons liv någonsin varit det? Så nu när jag verkligen är glad och känner att mitt liv är bra, så blir jag ner sparkad igen. Ni har känt honom längre, det vet jag det med. Men om ni är så rädda att förlora någon, ta aldrig in en ny människa i en vänskapskrets.
Jag funderar ofta på hur mycket en människa ska orka ta. När går det över gränsen och när är det dags att sätta stopp för allt? Jag vet inte hur jag ska göra längre. Om allt detta är värt det. Ska jag verkligen behöva välja? Kan inte folk acceptera hur något är. Jag önskar av hela mitt hjärta att det skulle ske. Lika mycket som jag önskar att folk kan se mig som en person med känslor.
Att bli anklagad för att ta en person ifrån någon annan gör jävligt ont. Lita på mig, jag vet. Jag vet att ni inte tycker om att jag är så mycket med David. Det är fel tydligen av oss. När vi umgicks för lite så stod ni på min sida. Jag kom till er för jag litar på er, tycker om er. Ni höll med om att jag och han borde ses mer. Och nu. Nu när jag umgås med honom mycket så är det fel. Jag tar honom ifrån er. Och vet ni vad? Jag ber hemskt mycket om ursäkt. Jag ber om ursäkt för att jag är lycklig för en gångs skull. Jag har kanske inte haft samma problem som alla andra, lika svåra som alla andra, men lita på mig, mitt liv har inte heller varit en dans på rosor. Har någons liv någonsin varit det? Så nu när jag verkligen är glad och känner att mitt liv är bra, så blir jag ner sparkad igen. Ni har känt honom längre, det vet jag det med. Men om ni är så rädda att förlora någon, ta aldrig in en ny människa i en vänskapskrets.
Jag funderar ofta på hur mycket en människa ska orka ta. När går det över gränsen och när är det dags att sätta stopp för allt? Jag vet inte hur jag ska göra längre. Om allt detta är värt det. Ska jag verkligen behöva välja? Kan inte folk acceptera hur något är. Jag önskar av hela mitt hjärta att det skulle ske. Lika mycket som jag önskar att folk kan se mig som en person med känslor.
Kommentarer
Postat av: david
<3
Postat av: emma
finns här malin om du behöver snacka <3
Postat av: Aliki
Right on, right on,! ( som isak skulle sagt) :)
Postat av: Lisa
malin du är finast <3
avundsjuka kan visa sig i alla former och dom kommer över det.
dom har väl varit nere eller något och vet inte vem dom ska ta ut sin ilska på och så stod du i vägen denna gången :/
finns här alltid <333
Trackback