Det känns ju så himla härligt att allt omkring mig ska vara så jävla muntert jämt. Det säger jag med mycket ironi. Nästan inget är glädjande längre, alla går bara runt och är ledsna, inklusive mig. Tänk om det inte fanns någon onsdska, orättvisa och sorg i världen. Fan vad allt skulle varit mycket lättare.
Och jag hade sluppit vara rädd att förstöra datorn med mina tårar som droppar ner på den ikväll.

Ikväll har då inte varit en bra kväll. Det kanske ni förstod.
Till en början missade jag bussen till träningen, kan jag sluta vara en sån tidsoptimist och iallafall försöka vara ute i god tid? Jag börjar ju bli trött på mig själv, för när jag för en gång skull slutade lite tidigare än vanligt så att jag hade gott om tid innen bussen gick, klart att jag ska klanta till det.
Jag sprang iallafall en runda hemma, det känndes skönt att få tänka lite. Tänka på mitt lilla problem jag har, försöka tänka ut en lösning. Men jag ska säga er att jag blev inte så mycket klokare, jag kom nog bara fram till samma svar som innan.
Var borta hos Ellen senare, ett besök fyllt av tårar, ilska och ångest. Gud, vad har jag gjort för fel? Och Ellen? Hon om någon borde faktist förtjäna att må bra för en gångs skull!

Nu sitter jag på mitt rum. Tårarna har slutat rinna. Huvudet värker och illamåendet stiger.
Kan jag sova i natt?
- Det återstår att se.