Det kallas tvivel

Nu ska ni får höra;
Just nu önskar jag att jag inte valde specialidrott. Jag önskar att alla bara kunde lyssna på att jag sa nej till det först, och istället för att fortsätta fråga och tjata, bara låtit mig vara och välja något annat. Men lättövertalad som jag är gick jag med på det tillslut. Ska jag vara ärlig var det både bra och dåligt, tyckte jag i början, men nu vet jag inte. För det första har jag inte fått kasta sen Skol SM, meningen med specialidrotten var ju att jag skulle få mer träning och att jag ska bli bättre och hur ska jag bli det när jag inte får kasta? För det andra så finns det ingen kast-tränae till mig och Erika. För det tredje får jag alltid stressa alla dagar eftersom det är träning, jag blir helt cp i huvudet av det. Och det sista, kursen är 200 poäng, alltså på två år. Och för att kunna läsa vidare till sjuksköterska, vilket jag måste om jag ska bli något av det jag funderar på, ska man läsa både matte B och Historia A. Och det finns inte tid för både och. Jag får panik.

Löser det inte sig hoppar jag av specialidrotten och får inte ihop mina 2500 poäng jag ska ha.

Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humör
och jag ser hur du tänker på nåt
hur du längtar dig bort
som en fågel i bur
En obehaglig distans
en konstig känsla nånstans
Det känns tomt - eller hur?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0